Att bevittna SLAYER live nuförtiden är tydligen lika spännande som sex mellan ett Amish-par. När jag såg dessa amerikanska farbröder under Metaltown förra året gäspade jag av ointresse och gick ifrån spelningen halvvägs igenom. Kritik har bandet fått motstå; att de bara tar sitt musicerande som vilket 9-5 kneg som helst, att setlistan aldrig byts ut och att, ja de är tråkiga helt enkelt.
Så var inte fallet denna kväll. Min sista och avslutande konsert i Roskilde var allt annat än ointressant. Det verkar som om Guds okäraste söner har tagit åt sig lite av den kritik de har fått utstå för Kerry King och Tom Araya manglar på utav bara helvete. Sångaren smilar som Satan själv mellan låtarna och påannonserar nästkommande blasfemiska pärla med en helvetisk förtjusning.
Jag kan inte göra något annat än att sjunga med i Cult när den fantastiska refrängen skriks ut i rent religiöst hat; ”religion is hate, religion is fear, religion is war, religion is rape, religion’s obscene, religion’s a whore”.
Andra sköna kioskvältare bandet bjuder på är öppnaren, Hell Awaits, Disciple och Die By The Sword.
Gåshud och tinnitus! Ett stort minus är att ljudnivån är alldeles för hög. Mina öron blöder när jag nöjt traskar ifrån SLAYERs spelning mot presscampet och taxin som tar mig till flygplatsen.
Text & foto: Tomasz Swiesciak, 2008-07-21
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar