Bandet kan sina hårdrocksposér men jag hade hellre klarat mig utan mellansnacket helt och hållet. Det blir mest bara klyschigt när de försöker få igång publiken som ändå verkar vara med på noterna redan från början. När Matthew Tuck öppnar käften mellan låtarna vill jag bara skära mig som den mest depraverade emo-tonåringen.
Och då inte av ångest utan av ren pinsamhet.
Walesarna får däremot något av en upprättelse när de framför alstren från den annars så mediokra skivan ”Scream, Aim, Fire”. Deliver Us From Evil och Tears Don’t Fall från debuten verkar vara bandets livepärlor och genomförs klockrent denna kväll.
Text & foto: Tomasz Swiesciak, 2008-07-14
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar