"Fem plus Fem" med DJ Painkiller från Club Powerhouse

Grundaren av Club Powerhouse har en bakgrund som roddare till METALLICA och säger sig vara ett av dom sista svenska fans som såg bassisten Cliff Burton vid liv, bara timmar innan han dog.

I september arrangerar han Monsters of Rock Malmoe 2008. Men varför driver DJ Painkiller hårdrocksklubb? Här är fem plus fem chanser närmare någon sorts sanning.

Varför är det värt att ge ”Club Powerhouse” en chans och vad utmärker er?

- För att upptäcka ATT det finns en riktig hårdrocks klubb i stan! Jag har den enda riktiga hårdrock och metal klubben i hela Sydsverige med rötterna i NWOBHM (New Wave Of British Heavy Metal) från 70- till 90-talet. Liveband levereras dessutom varje gång!

Hur fick du idén?

-Idén har alltid legat och grott någon stans där inne. Jag fick ofta höra jämmer på pubar, barer och uteserveringar, Suck, "om det ändå fanns en Hårdrocksklubb i stan, vad coolt det hade varit" Så jag resonerade att, "det var ju fan, då drar jag igång en klubb"!
Sen är det så att jag varit med sen tidigt 80-tal (stod längst fram på DIOs "Holy Diver tour" 83') och har levt med musiken - framförallt livsstilen. Mitt mål med klubben är att lyfta fram och upp vår hårdrocks kultur i hela vårt avlånga land. Att kunna hjälpa band upp på scenen, kända som okända.

Var huserar ni?

- Restaurang och klubb BODONI, Bergsgatan 20, Malmö.

Vad har ni för “sorts” stammisar?

-Stammisar är väl kända som "gamla" ansikten, som jag själv som var med när det begav sig. De vet att de kan svepa en kall beer till allt från TANK, TYGERS OF PAN TANG, gamla JUDAS PRIEST, ANGEL WICH och andra stora hjältar som betytt oehört mycket för dagens hårdrock. Men klubben besöks framförallt av musiker. Allt från lokala band till t.ex. Paul Diannos (Iron Maiden) gitarrister och Anders Johansson (HAMMERFALL). Och som sagt folk från old school till andra och tredje generationens hårdrockare.

Hur ofta kör ni?

- Jag kör 3-4 ggr i månaden men håller på att utöka mer! Metal to The Mazzes!

Fem korta med dj painkiller:
NIGHTWISH eller MEGADETH? MEGADETH
18-håls stålhätte kängor eller Cowboyboots med sporrar? Cowboyboots med sporrar
Bloody Mary eller Öl? Öl
Spinal Tap eller The Wall? The Wall
Fullt ös, medvetslös eller Varannan vatten? Fullt ös, medvetslös

Fotografiskt geni: Anders Sandvall

Text: Banesa Martinez

Länk: http://www.myspace.com/djpainkiller666

COHEED & CAMBRIA, Debaser Medis, 9 april ****

Förväntingarna var egentligen relativt låga denna kväll. Jag gillar COHEED & CAMBRIA, speciellt då jag kom in i denna småpretentiösa New York-kvartett genom den utmärkta och somriga "Good Apollo, I'm Burning Star IV". Däremot kan jag mig tycka att de är smått trista på skiva. Ikväll bevisades jag däremot motsatsen. Allt vad pretentiöst och trist heter var bortblåst och istället utbytt mot ren och purfärsk rockenergi.

Från det rökiga öppningsspåret No World For Tomorrow till det sista spontana frispelet fick Debasers publik precis det de skanderade hela kvällen, hårdrock! Kvällen bjöd på en show rakt av och utan uppehåll. Vi slapp till och med det obligatoriska mellansnacket och fick nöja oss med ett blygt litet "tack" som mest från basisten Michael Todd.

Mina personliga favoriter The Suffering och Feathers avlöstes av kvällens största överraskning då bandet drog av sin egna speciella tolking av IRON MAIDENs The Trooper. Och så bra de gjorde det! Setlistan bestod annars av en salig blandning av äldre låtar som jag inte brytt mig om att kolla upp tidigare men vi fick även några livepärlor från höstens alster "No World For Tomorrow". Denna skiva avslutar som bekant COHEED & CAMBRIAs epos om "The Amory Wars". Många är vi som trott att bandet kommer lägga ner då detta koncept är fulländat men tydligen finns inga sådana planer alls.

The Running Frees mäktiga intro får nästan taket att lyfta. Som extranummer gör inte bandet någon besviken då de drar av Welcome Home och The Final Cut. Den förstnämnda låten är nog i särklass kvartettens bästa komposition till dags dato och här bjuds vi på en upphottad version. Med tunga baskaggar som avslutning får låten en riktig säregen prägel och tyngd. Det märks att bandet har en riktig spelglädje och är tajta live. Sångaren och gitarristen Claudio Sanchez är en sann gitarrviruous och showar med dubbla gitarrer och andra obligatoriska hårdrocksposer.

Hade det inte varit för det halvtimmeslånga frispelet med bas- och trumsolon i The Final Cut skulle COHEED & CAMBRIA kamma hem full pott ikväll. Dessvärre är inte långa jazziga frispel ok på en hårdrockskonsert. Istället för att runda av i tid får vi dras med manligt överego till förbannelse. Spelning kunde ha slutat på topp, dessvärre sjönk helhetsintrycket nu. Riktigt synd.

Setlist:

No World For Tomorrow

Gravemakers

Delerium Trigger

A Favor House Atlantic

The Hound (Of Blood & Rank)

The Suffering

Feathers

The Trooper

Blood Red

The Running Free

In Keeping Secrets Of Silent Earth: 3

---------------------

Welcome Home

Final Cut

Betyg: ****

Text & Foto: Tomasz Swiesciak, 2008-04-10

Länk: http://www.coheedandcambria.com/