WITCH **, GRAVEYARD **** Debaser, Stockholm, 1 maj

Jag hade inga förväntningar på förbandet GRAVEYARD men jag blev verkligen positivt överraskad. Detta Göteborgsband har ett bra sväng i sin 70-talsrock. De har lite sydstatsvibbar i sin musik men ligger på rätt sida om LYNYRD SKYNARD om man säger så. Sångaren har ett bra riv i sången. De fick tidigt med sig publiken och huvudbandet WITCH fick något att bita i när det var deras tur att kliva på scen. Bandet spelar en mer psykadelisk, lite spacig rock som ibland punkar loss. Det spretar lite om dem egentligen.

På sång och gitarr har de KYLE THOMAS. Han har en ganska svag, gäll röst på skivorna som knappast blir bättre när de spelar live. På trummor har de J MASCIS känd som sångare och gitarrist från DINOSAUR JR. Han är dock ingen nykomling bakom trummorna utan började faktiskt som trummis. J har spelat trummor med hardcorebandet DEEP WOUND och på en del DINOSAUR JR material. Han ser ut lite som GANDALF GRÅ bakom sin enorma baskagge. Ibland ser han lite loj ut men när han tar för sig är han en riktigt vass trummis. WITCH lyckades inte riktigt infria mina förväntningar och det jag minns mest från kvällen var GRAVEYARD.

Text: Håkan Berg
Foto: Simon Becker
Länk: www.myspace.com/witchofficial

GRAVEYARD - Debaser, Malmö den 29 April ****

En konsert är som den bör när artisterna även kompletterar tonerna visuellt. Där man känner sig bekväm i scenspråket som i bästa fall blir en förlägning av musiken. Från rytmik till intensitet. Det var något Göteborgarna lyckades göra så naturligt den aftonen på Debaser. GRAVEYARD drog dessutom nog minst lika många retro rocktörstande som huvudbandet WITCH.

Kvartetten har haft stor genomslagskraft på musik communityt MySpace.com så inledande 'Blue Soul' var bekant. Bandet övertygade om sin rättmätiga plats på scen, främst i 'As the years go by, the hours bend' och 'Thin Line'. Liraren i centrum var basisten Rickard Edlund vars stämning och svajningar satte sig. Med samma styrka strålade Axel Sjöberg bakom sitt set. Som förtrollande dimma över en mörk sjö tedde sig framförandet av de månghövdade låtarna. Deras klassiska rock sög sig fast.

Nedanför den blå spotlighten hänförde Joakim Nilsson med sin fridsamma stämma i 'The Siren'. Bubblande fraser, mjuka bluesiga mellanspel och intensiv refräng. Det var inte konstigt att publiken såg salig ut.

Nionde och avslutande låten från aftonens förband var 'Evil Ways'. Eufori kan nog bäst beskriva det jag kände genom konserten. En känsla som höll sig närvarande flera dagar efter.

Betyg: ****
Text & foto: Banesa Martinez
Hemsida: www.myspace.com/graveyardsongs

THE GUTTER TWINS Debaser Medis, Stockholm 15 april ****

Bandet är ett projekt mellan Mark Lanegan och Greg Dulli. Mark är bl. a känd från SCREAMING TREES och Q.T.S.A. Greg gjorde sig ett namn med THE AFGHAN WHIGS och TWILIGHT SINGERS. Deras samarbete började 2003 men GUTTER TWINS första skiva ”Saturnalia” kom först nu i mars. Nu till själva spelningen. Det sex man starka bandet går på scenen med dämpad belysning och stämningsfull rök. Arrangemanget på låtarna från ”Saturnalia” som de började spelningen med vinner på deras lite enklare arrangemang live, när skivan i sig känns lite anonym.

Duetterna mellan Mark och Greg sitter där de ska. En bit in i spelningen kör de JOSÉ GONZALES ”Down the line” i en tung tappning. Det är Greg som är showmannen i bandet och den enda gången Mark säger något till publiken är när han presenterar Greg. Efter någon timmes konsert klev bandet av för att snabbt komma tillbaka för extranummer. Där bränner de av en ordentlig hitkavalkad. De spelar bl. a låtar från SCREAMING TREES, ”Shadow Of The Season”, Marks solomaterial med låtar som ”The River Rise”, ”Hit The City” och ” Metampheta­mine Blues”. Bandet spelar även material med TWILIGHT SINGERS. Denna avslutning var det jag kommer att minnas mest från kvällen. Jag var nog inte den enda som gick hem med ett leende på läpparna.

Betyg: ****
Text: Håkan Berg

Livefoto: Daniel Robertsson

Länk: http://www.theguttertwins.com/

Fem plus Fem med Ciilja från klubben Wild At Heart

Under dagtid säljer hon kvalitativa livsstilsprylar och fixar avancerade hårkreationer.
Men när solen sjunker mot horisonten träder djävulen in i Ciilja och som DJ Cruela Deville (eller som Siv Saliv i radarpar med Bruno Brakskit) levererar hon skitigt rebelliska toner till Malmös liktänkande.

Varför är det värt att ge ”Wild At Heart” en chans, vad utmärker klubben?
- För att få höra punk och rock 'n' roll. Från så kallad ”77-punk”, streetpunk, oi!, garage rock, psychobilly till klassiska band. Självklart också en massa toner från 80-talet och nya släpp. Det är bra stämning varje kväll och folk verkar ha väldigt kul. Röj till 100 %!


Hur fick du idén?
- Jag DJade mycket och blev i och med det tillfrågad om att ha något eget. Dessutom saknades det en punkklubb.
Namnet på klubben kommer från Ciiljas butik/salong "Wild At Heart" på Friisgatan 10, vid Triangeln. Där finnes kläder och accessoarer med punk och rock ’n’ roll touch. Om inte det lockar borde du åtminstone fundera på att fixa dreads eller extensions till din vildvuxna man. Sedan oktober finns dessutom Walk The Line Records i lokalen.

Var håller klubben till?
- Restaurang och klubb BODONI, Bergsgatan 20, Malmö.

Vad har ni för “sorts” stammisar?
- Gamla drägg och fyllesvin som inte känner nån tillhörighet till samhället. Åldern på besökarna är ganska blandad men i huvudsak mellan 25-35 år.

Hur ofta kör ni?
- En gång i månaden. Den 23 maj står IMPERIAL LEATHER och FY FAN! på scen ackompanjerade till DJs Siv Saliv och Bruno Brakskit.


Fem korta med Ciilja:
NIGHTWISH eller MEGADETH? MEGADETH
18-håls stålhättekängor eller Cowboyboots med sporrar? 18-håls stålhättekängor
Bloody Mary eller Öl? Öl
Spinal Tap eller The Wall? Spinal Tap
Fullt ös, medvetslös eller Varannan vatten? Fullt ös, medvetslös



Text: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/cruela_de_ville