Clutch får en hel publik av lite äldre, 20-somethings, o-hipsters och rena rama – företrädesvis dyngfulla – ungdomar att älska bluesen. Fred McDowell, Muddy Waters, Son House, Skip James – alla ger de ekon som genljuder i Marylandgängets svängiga rock genom rena citat eller snillrika uppdateringar.
Sångaren, frontmannen och gitarristen Neil Fallon jobbar snabbt sin skogshuggarskjorta genomblöt medan de flankerande medlemmarna som stenstoder fokuserar på det allsmäktiga groovet.
Musik som på ytan är en slags hybrid av stonerrock och funk skulle i vissa stunder kunna kallas nu metal, om inte epitetet är så till den grad bottenkört av talanglösa amatörer som Limp Bizkit. Men under den bitvis klart hip-hop-influerade ytan finns ett benhårt fundament av just medelkrigsblues, Meters-funk och boogierock. Och det blir aldrig tråkigt. Inte ens trumsoloutflykterna, som oftast avhandlas på jazzvis med en stadig puls i grunden och enormt smakfull ekvilibrism på topp.
Som om inte trummisen Jean-Paul Gaster jobbar rakt igenom det ett och ett halv timme långa setet med att just spika ett så obönhörligt sväng att ingen – ung eller lastgammal kan stå still.
Festivalen har börjat! I den stiligaste stil.
Mats Rydström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar