Med en skrevspark öpppnade GRAVEYARD aftonen med magnifika Blue Soul. Den vemodiga och kraftfulla låten tydliggjorde än en gång att kvartetten tar sin musik på allvar och anstränger sig för att presentera den live med samma sorts mystik och stämning som på skiva.
Någonstans i början av Satan's Finest uppfattade jag att den ena gitarren klingade en aning banalt och opassande. Även volymen i Joakim Nilssons mikrofon något tunn. Förutom dessa skavanker var föreställningen som det brukar vara - man blir glad av bandets innerlighet på scen, och förmåga att axla en proffsig rockenroll-show.
Trots att nya skivan är så gott som färdig var det debutens örhängen som serverades den hungriga Debaserpubliken. Göteborgs groovekungar fick däremot en helt annan lyster när de spelade alster från kommande albumet. Jonatan Ramm och Rickard Edlund körde några schyssta moves när låtarna intensifierades och såg verkligen helnöjda ut.
Höjdpunkterna var den progressiva bluesfilten As The Years Pass By, The Hours Bend och att de körde dängan Evil Ways som finallåt.
Som grädde på moset köpte jag nya merchen; en tisha där det står "Hisingen Blues" på; namnet på singeln från kommande albumet.
GRAVEYARD är troligtvis landets mest spännande och fokuserade akt, i liveformat som inspelat. Sorgligt nog är bandet fortfarande underskattat och ligger långt efter de kommersiella slöddren som till exempel VOLBEAT och TAKIDA.
Text och foto: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/graveyardsongs
Line-up: Joakim Nilsson (gitarr, sång), Jonatan Ramm (gitarr), Rikard Edlund (bas) & Axel Sjöberg (trummor).
