Bandet hade börjat när vi dök upp och med ens kom avsmaken. Den sortens stök denna finska bål bjöd på var obekväm. En typisk kommersiell poprock kombombinerad med sporadiska utsvävningar. Ofta utan vare sig rim eller reson.
Efter att ha hört bandets andra släpp "Approach" (2006) borde jag redan då anat hur det skulle bli. Men inför konserten hade jag redan förträngt den beska smaken av deras kortsiktiga musikaliska fokus och omogna sound. Som en traumatiserad individ överdrev jag de vackra och bombastiska progginslagen.
Efter att ha hört bandets andra släpp "Approach" (2006) borde jag redan då anat hur det skulle bli. Men inför konserten hade jag redan förträngt den beska smaken av deras kortsiktiga musikaliska fokus och omogna sound. Som en traumatiserad individ överdrev jag de vackra och bombastiska progginslagen.
Visst var höjdpunkterna många, som på den rosade uppföljaren. Men dock så korta att jag febrilt försökte ge bandet alibi. "Det är ju ändå tre bröder som ska samsas", "De lyckas bra med att tämja massorna" och inte minst "När det är bra är det snuskigt bra". Speciellt obehagligt och raggligt blev det när de inkluderade en B:ig RAMMSTEIN-känsla med synten. Men trots att killarna hade svårigheter utstrålade dom genuin musikkärlek.
Fotografen Martin frågade mig om det inte skulle vara en daiquiri till innan hemfärden. På väg mot ännu en dubbel jordgubbsdaiquiri sammanfattade jag upplevelsen. Med den passande beskrivningen ur THE DATSUNS-refrängen; "- Too much smoke, too little fire".
Text: Banesa Martinez
Foto: Martin Eek
URL: www.vonhertzenbrothers.com & www.myspace.com/vonhertzenbrothers
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar