Bandet med namnet som flaggar om något storslaget bjöd på något av en antiklimax. Musikens lättsmälthet kryddades med FOO FIGHTERS hurtighet och WOLFMOTHERs klös. Som om de inte hade valt sida, utan befann sig någonstans mellan rock och snåla aggressionsutlopp.
Plötsligt förvånade Oslo-kvartetten med en BLACK SABBATH-lik inledning.
Med fräcka gitarrgrooves och utrop á la ROBERT PLANT (LED ZEPPELIN). Det fick mig att önska att det var just detta jammiga sound norrmännen fokuserade på i sitt musikaliska recept. Speciellt då de konventionella bidragen faktiskt var de som fick bandet att låta krystat och statiskt.Trots det glesa publikhavet fyllde åskådarna utrymmet under Arenatältet. Publikens intresse hölls intakt med koklocka, ett smattrande trumsolo och förlamande orgellir. För att inte tala om de båda trumseten som stod på scenen. Norrmännen såg ut att vara i musikalisk trans när de vilt löpte mellan sina bluesiga influenser.
Jag beskådade de tunna, till synes gråa, grabbarna i sina sköna moves och tamburinenergi. Samtidigt glatt konstaterande att det är skönt att fördomar oftast inte stämmer överens med verkligheten.
Text: Banesa Martinez
Foto: Martin Eek
URL: www.thegrand.no & www.myspace.com/thegrandspace
Line-up: Amund Maarud (gitarr, sång), Henrik Maarud (trummor, sång), Per Tobro (bas/sång) & Eirik Tovsrud Knutsen (Hammond B3 orgel, trummor)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar