xANCHORx turnébloggar; del 1

Anchor är ett musikaliskt straight edge-kollektiv på fem snubbar från Göteborg, Stockholm och Stavanger som började spela hardcore ihop för två och ett halvt år sedan. Målsättningen var att skapa ett band som var politiskt engagerat och turnerade mycket. Sagt och gjort, nu sitter jag, Claes Nordin Tärby sångare i bandet med tre skivsläpp i bagaget och 150 spelningar i ryggen, i Phoenix och knåpar ihop några rader inför för första utflykt i USA.

Välkomna till Arizona, där Anchors USA-turné tar sin början!

Söndag 17 maj 2009, på tåget mellan Stockholm - Göteborg:

Jag gick på toaletten, hämtade en gaffel i cafeterian; där någonstans på vägen blossade en storslagen vision upp av en turnédagbok och en början på någon form av karriär inom media. Äntligen kan jag komma igång; utbildningar, kontakter och idéer far omkring i huvudet och peppad som fan rotar jag fram min dagbok för att skriva de första raderna på det här äventyret. När jag hittat pennan infinner sig känslan av att allt är omöjligt och lagom till att jag börjar skriva märker jag att inte ens min handstil har utvecklats på 20 år och drömmen dör i mina händer.

Tisdag 19 maj 2009 kl 12.00, "We burn that bridge when we get to it.":

Jag har ingen iPod, jag har ingen iPod, jag har ingen iPod. Säg inte till min blivande fru att jag hatar barn. Jag skaffade en ny telefon igår för att få en musikspelare på flyget. Något sket sig när jag lade in filerna och jag blev utan skydd från omvärlden.

Tolv timmar innan vi skulle kliva på flyget får jag en bomb i knäet som exploderar i samma sekund. Ledsen, arg och besviken kommer jag av mig lite. Jag hade planerat så hårt och oroat mig för att något skulle gå fel men jag hade inte räknat in att jag själv kunde åka iväg och riskera att tappa peppen med oro över min egen framtid. Nu blev det så, livet svänger och man kan inte förbereda sig på allt. Men detta liv får jag ta tag i när jag kommer tillbaka till det. Nu är jag i USA i över en månad och ska uppleva och leva.

Väl i stoppet i Chicago så börjar jag känna att livsglädjen kommer tillbaka. Jag känner att jag faktiskt ska göra något som är så helt otroligt fett och något jag drömt om sedan jag började spela i band. Jag har sex timmars väntan här på mitt nästa flyg så jag går ut i den varma solen, hamnar på en gräsmatta och inser igen; helvete, jag ska turnera i USA, Mexico och Kanada. Det finns inget tid att hänga läpp!

Onsdag 20 maj 2009 kl 08.30:

Det kommer aldrig att ske igen att hela Anchorkollektivet går upp och hänger 06 på morgonen. Att se Fredrik (bas) peppad före 12 händer bara inte. Men jetlagen fick kroppen att tro att det var fyra och dags att stiga upp. Idag ska vi köpa strängar och cymbaler. De andra har fått sina gitarrer och lite nya grejer. Vi hoppas nu jävligt mycket på att vår merch ska anlända annars står vi utan 400 tröjor. Skivorna har anlänt men vem fan köper sådant nu för tiden? Jo, folk som går på våra spelningar. Just det!

Imorgon far vi till San Diego. Det känns så jävla fett. Vår första spelning är ikväll. Ska bli kul men kommer antagligen blir väldigt slitsamt att spela här. I Europa har man spelat upp sig, turné efter turné och vi har gjort oss ett namn. Nu får man vara glad om folk stannar spelningen igenom. Kalifornien kommer att bli bättre på det sättet. Folk har bättre koll på oss där. Oavsett hur det blir är det sjukt fett att vara här!

Sitter och lyssnar på Downset - Do we speak a dead language? LA-kungarna förändrade mitt liv för 15 år sedan. Nu ska man själv bege sig mot helig mark. Dags att dra ut på stan, det ska visst bli över 40 grader idag!

/Claes Nordin Tärby

Länk: www.myspace.com/xanchorx