söndag 5 juli 2009

Roskilde festivalen - TEAM EVIL, del 3




DUNGEN

Lordagens schema sag ratt trakigt ut. Inga direkta intressanta akter, alltsa storre chans att hitta nagot nytt tankte jag och gick in pa festival omradet.

Vid Pavilion-scenen drog death metal-bandet DAWN OF DEMISE till sig ahorarna kl 13. Visst var det nagot att bita i, men det var inte tillrackligt melodiost for att matcha min smak.
... AND YOU WILL KNOW US BY THE TRAIL OF DEAD spelade pa Odeon kl 14.30. Namnet och beskrivningen i programbladet lat sa pass intressant att jag kande mig manad att kolla in dom. Men de var sega pa att komma igang. Nar de val kommit igang presenterades en for mig ratt sjallos rock som drog at EMO och collagerock-hallet. En besvikelse alltsa.

Pa Astoria trollband MARISSA NADLER med sin akustiska gitarr och skon-sang kl 18. Det blev ett fint break i dagens tidigare besvikelser.

Inga intervjuer blev det heller denna dagen. Vi var pa vag till DUNGEN men vi fick problem med att komma in bakom Odeon, en knapp timme innan de skulle upp pa scen. Trots att var kontakt fran Subliminal Sounds kom ut hamtade oss vid gaten sa nekades vi intrade av grindvakterna. Inget press-kort hette det. En riktig besk upplevelse blev det efter att ha vantat ratt lange och aven flyttat andra arrangemang for intervjuns skull. DUNGEN presenterade sina alster val. Bast var de tyngre dynamiska partierna och for att inte tala om deras sjukt talangfulla trummis!
DRAGONTEARS presenterades som en "psych trip" pa Pavilion kl 03. Som jag forutsag blev konsertens dagens, om inte festivalens, hojdpunkt. Sa mycket att lyssna pa och beskada! Musikerna fullkomligen imponerade med sin skicklighet och bjod dessutom pa en cover av Masters of War.

Det hade ljusnat nar vi kom tillbaka till campet pa plats L83 men somnen lockade efter dagens eskapader. Efter en sval natt vaknade jag valdigt utvilad, trots att jag latit bli att ta av mig kangorna innan jag somnade.

Idag vantar EAGLES OF DEATH METAL kl 17 pa scen Orange. En konsert som sakert blir intressant.


Text: Banesa Martinez
Foto: Martin Eek


Inga kommentarer: