tisdag 23 oktober 2007

Soulsavers feat. Mark Lanegan Arena Lördag 19:00 ***** och **



För att avsluta årets roskilderapport bad jag Rockharders recensenter först Banesa och sedan Håkan att ta sig an samma konsert. Här nedan får ni två omdömen och tankarna går isär. Vad tyckte du?

1. Jag hade turen att stöta på SOULSAVERS' framträdande under min besvikna gång från THE FLAMING LIPS och hann med 8 låtar av konsertens totala 45 minuter. Engelska producentduon har precis släppt sitt andra album ”It's Not How Far You Fall, It's The Way You Land”. På 8 av skivans 10 spår gästar Mark Lanegan (SCREAMING TREES & QUEENS OF THE STONE AGE) med sin grova, dova och känslofyllda stämma.

Den emotionella stämningen från electronican omslöt betraktarna och i visuell fokus stod de två kör-tjejerna med sina mäktiga stämmor som drog åt gospel hållet, ljuset och den fängslande Mark Lanegan.

Amerikanen fyllde upp scenen med sin karaktärstarka röst och trots att atmosfären var dämpad i den suggestiva musiken nådde det aldrig till töntighet eller överdrift i Tyck-synd-om-mig-väg.

Med den religiöst doftande singeln 'Revival' nådde konserten skyarna och sångaren sitt sista bidrag för kvällen. Den röda tråden för de två följande låtarna var tung och hade inslag av spaceiga ljud som än mer accentuerade rymden i musiken för att sedan helt lämna oss i plötslig tystnad.


Betyg ***** (5 av 5)
Text: Banesa Martinez

2. Mark Lanegan är han med den mörka skrovliga rösten som dyker upp på Queens of the stone ages skivor och konserter. Han har även samarbetat med Kurt Cobain, PJ Harvey, Isobel Cambell och många fler. Tidigare var han med i förbisedda Screaming trees och han har även släppt en hel del lysande soloskivor.

Ett av de senaste samarbetena är med brittiska bandet Soulsavers. De flesta verkar dock vara på plats för att se Mark Lanegan. På scenen är det gitarrer, trummor och bas, en kille som sitter vid samplern, två körtjejer och Mark på sång. Han kör sin vanliga sammanbitna stil. Han greppar micken, står fast vid den och fokuserar sig på sången. Publikfrieri är inte Marks grej utan han nickar några gånger för att tacka publiken. Det kan jag köpa. Det är hans stil och han sjunger bra.

När Soulsavers känns ointresserade och oinspirerade är det inte lika kul. Ena gitarristen spelar t.ex. med ryggen mot publiken under nästan hela spelningen. Det var glest mellan höjdpunkterna men de fanns i ”Revival” och Marks egen låt ”Kingdom of rain”.

Betyg ** 2 av 5
Text Håkan Berg
Hemsida:
http://www.thesoulsavers.com/

Inga kommentarer: