tisdag 18 november 2008

SLIPKNOT - Hovet *****


Att min konsertoskuld med SLIPKNOT skulle bli så brutal som denna kväll hade jag inte den ringaste aning om. När Surfacing kickar igång en sjuhelvetesshow efter uppvärmarna CHILDREN OF BODOM och MACHINE HEAD känner jag mig redan mörbultad halvvägs igenom låten.

Som att bli våldtagen av alla imbecilla fans i AIKs hejarklack.

Det mest hänsynslösa denna kväll kommer från Joey Jordisons excellenta spel på pukorna och de stora hydrauliska oljefaten som blir misshandlade av Shawn ”Clown” Crahan och Chris ”Dicknose” Fehn. De ultrasnabba kaggarna och det solida ljudet från all metal skickar ut en ljudvåg som får mina kinder att fladdra långt bakom mitt hårfäste. Min tinnitus var mer påtaglig än någonsin morgonen efter och skallen kändes som ett söndertrampat minfält.

Corey Taylors röst värms sakta upp men kommer inte till sin fulla rätt förrän den MTV-vänliga rockhiten Before I Forget. Vid det här laget har moshpiten, som jag av misstag hamnat i, förflyttat mig från vänster till höger flank, helt utan att jag behövt anstränga mig.

SLIPKNOT är vitala trots sin ringa ålder och de båda oljefatspiskarna hoppar och klänger på sina trumställ samt pekar finger och gestikulerar obscent. De nio galningarna beslutar sig även för att försöka sig på något som enbart gjorts tidigare och blivit förevigat på DVD-släppet ”Disasterpieces”; att få hela den stående publiken att sätta sig ner under Spit It Out och hoppa vid Coreys tillsägelse.

Som små marionettedockor gör vi som vi blivit beordrade.

Det Iowa-baserade bandet har en hitkavalkad av låtar att välja mellan och gör det väl. Istället för att koncentrera sig på senaste släppet ”All Hope Is Gone” får vi en omfångsrik setlista från 'back in the days'. Faktum är att enbart singlarna Psychosocial och Dead Memories spelas från det senaste opuset.

Bland de mer gladlynta tongångarna The Heretic Anthem, Duality, (Sic), och People = Shit bjuder även bandet på Prosthetics som aldrig tidigare blivit spelad i Sverige under SLIPKNOTs snart tioåriga karriär.

Det är sannerligen den hårdaste afton jag bevittnat. Någonsin! Att sedan ”Clown”, samme man som jag intervjuat timmen tidigare, hoppar av från scen och hocheytacklar mig och alla stående fans på Hovet, spär bara på råheten. Lägg därtill Joeys trumset som lyfts upp, vänds 90 grader och roterar och du har en liveshow värd en veckas psykbryt efteråt.

Betyg: *****
Text: Tomasz Swiesciak
Foto: Daniel Robertsson

Inga kommentarer: