EARTH - Inkonst, den 17 april

EARTH



SABBATH ASSEMBLY

Förbandet SABBATH ASSEMBLY förhäxade publiken med sin förmåga att kapsla in oss i deras bubbla. Musiken var medryckande i sin mjukhet och otroligt intressant. De musikaliska svängarna kom nämligen plötsligt och i banor som var omöjliga att förutse. Vokalissan fick stora delar av uppmärksamheten. Hennes livliga kroppsspråk till sången visade på smittande entusiasm, även om hon blev lite för mycket då och då.

Jag visste egentligen inte vad jag kunde förvänta mig av huvudakten EARTH. Jag hade hastigt köpt skivan "The Bees Made Honey In The Lion's Skull" i slutet av 2008 och lyssnat på den i ett stressigt manér. Det gav mig ingenting då, det var bara slött och händelselöst. Min nyfikenhet för akten har växt sig stark sedan dess så nu när jag blev tipsad om spelningen var det ett utmärkt tillfälle att se vad de profilerar sig med.

Dylan Carlson startade bandet 1990 och de räknas till pionjärerna av genren Drone doom, en släpig, minimalistisk, repetitiv, doom metal som mestadels är instrumental. Seattlebandet har nyligen släppt sitt sjätte album doom blues, "Angels of Darkness, Demons of Light I". 

EARTH



EARTH, bestående av en herre och tre damer i medelåldern, stod på Inkonsts scen rustade med gitarr, trumset, bas och cello. Strålkastarnas gula och röda ljus fick konkurrens av kandelabrarna vid vardera scenkant. I övrigt var det svart som natten. Det kändes högtidligt. Högtidligt är just den starkaste känslan jag fick under konserten. En känsla som spred sig snabbt i gås-hud. Gång på gång.



Hela upplevelsen blev så naken och som ett stort återuppvaknande. Passionen från alla spelmän var utsökt. De var säkra, tillsynes förälskade i atmosfären de kreerade tillsammans. Basisten var så tongivande utan att ta för stor plats, samtidigt var gitarristen djärv i sitt spel, utan att överrösta. Harmonin var än mer sagolik med cellon. Så utsökt och dramatiskt. Och att se trummisen spela tamt, utan att för den delen förlora takt eller känsla, var en befrielse.

Text: Banesa Martinez

Länk: http://www.myspace.com/earthofficial

Line up: Dylan Carlson (gitarr), Lori Goldston (cello), Adrienne Davies (trummor) och Angelina Baldoz (bas).

GRAVEYARD, Debaser Malmö, den 10 december

Med en skrevspark öpppnade GRAVEYARD aftonen med magnifika Blue Soul. Den vemodiga och kraftfulla låten tydliggjorde än en gång att kvartetten tar sin musik på allvar och anstränger sig för att presentera den live med samma sorts mystik och stämning som på skiva.

Någonstans i början av Satan's Finest uppfattade jag att den ena gitarren klingade en aning banalt och opassande. Även volymen i Joakim Nilssons mikrofon något tunn. Förutom dessa skavanker var föreställningen som det brukar vara - man blir glad av bandets innerlighet på scen, och förmåga att axla en proffsig rockenroll-show.

Trots att nya skivan är så gott som färdig var det debutens örhängen som serverades den hungriga Debaserpubliken. Göteborgs groovekungar fick däremot en helt annan lyster när de spelade alster från kommande albumet. Jonatan Ramm och Rickard Edlund körde några schyssta moves när låtarna intensifierades och såg verkligen helnöjda ut.

Höjdpunkterna var den progressiva bluesfilten As The Years Pass By, The Hours Bend och att de körde dängan Evil Ways som finallåt.
Som grädde på moset köpte jag nya merchen; en tisha där det står "Hisingen Blues" på; namnet på singeln från kommande albumet.

GRAVEYARD är troligtvis landets mest spännande och fokuserade akt, i liveformat som inspelat. Sorgligt nog är bandet fortfarande underskattat och ligger långt efter de kommersiella slöddren som till exempel VOLBEAT och TAKIDA.



Text och foto: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/graveyardsongs
Line-up: Joakim Nilsson (gitarr, sång), Jonatan Ramm (gitarr), Rikard Edlund (bas) & Axel Sjöberg (trummor).

Muskelrock 2010 - Del 3 av 3

ASTEROID
Örebrodiamanten ASTEROID stod värd för lördagens mest efterlängtande framträdande. Efter att ha släppt ett hejdundrandes solitt andra album var det kul att se dem svinga sin hårda rock i dagsljuset. Svettiga och glada fick trion publiken att svänga med. Bäst var Edge som presenterades lika dynamiskt och kraftfullt som den borde göras.

Jag krockade in i BRUTUS ryggrad, Knut-Ole (trummor) och Christian (bas), efter ASTEROID-konserten. Nånstans mellan öl, gapskratt och prat om BRUTUS karaktär i skiva kontra live hamnade vi ute på festivalområdet. En långhårig ung hårdrockare kom fram och tackade för gårdagens framträdande med en mängd superlativ. När han väl började ta sina stapplande alkoholrusiga steg mot festivalområdet upptäckte Knut-Ole killens oknutna sko och gjorde honom uppmärksam om det. Killen sa -Äsch, varpå Knut-Ole erbjöd sin assistans. Han böjde sig ner och knöt tålmodigt ihop snörena. Att snörningen gjordes i tjusig norsk pedagogisk ton som sa "- Den här lilla kaninen hoppar in i det här lilla hålet..." gjorde ju upplevelsen desto härligare.

HORISONT
På inrådan av BRUTUS-Christian gick jag sedan på HORISONT - och vilken överraskning jag fick!
Femmannakolossen gav ett fokuserat intryck, bjöd på bra party-drag ifrån scenen och tycktes inte sakna en enda droppe dedikation, kraft eller sväng. Publiken visade sin tacksamhet med hängiven dans och sång. När HORISONT därefter bjöd på koklocksdelux med Just Ain't Right kändes det som att taket på Tyrolen skulle lyfta!


Festivalens besökare kunde delas in i två stilar. De som annammat 80-talets hårdrocksilhuett med sneakers, jeans/spandex, bandanas och slitna bandtröjor. Och de som föredrog utställda jeans, rökiga pilotbrillor och retro á la 70-tal. Vackert var det i alla fall!
Förutom Rockharder-redaktionens egna snyggingar Lisa Bünger (THE BABOON SHOW) och Mats Rydström (BACKDRAFT), får dessa festivalbesökare, Lori och Ingemar, representera festivalen i både musiksmak och klädsmak.

Anledningen till att Muskelrockbesökare tycks rekommendera denna ack så unga festival kan egentligen summeras med uttrycket "Mycket god service". Festivalen har nischat in sig och låtit det genomsyra festivalupplevelsen fullt ut. Musikutbudet, försäljningen (skivor, kläder, krimskrams etc.), rekreationsstånden (skjuta luftgevär!) och personalen gav i sin helhet en slående känsla av samhörighet.


Att Muskelrock enbart "bokar band som ingen annan festival vill boka" är väl sanningen, med viss modifikation. Ja, de bokar band som inte riktigt utmärker sig i den kommersiella fåran. Och ja, de flesta festivaler försöker boka band som ger störst pengarullning - vilket brukar utesluta diverse nostalgitrippar och band som inte platsar i en genrebeskrivning. Däremot passar festivalen alla de som grävt sig en bit nedanför musikindustrins tunna fasad. Det är här Muskelrock kommer in och räddar sommaren.

Muskelrock 2011 är helt enkelt ett måste - ses där!




Text & foto: Banesa Martinez

Länk: www.myspace.com/tyrolen
Länk: www.myspace.com/asteroidband
Länk: www.myspace.com/horisont

Muskelrock 2010 - Del 2 av 3

BULLET
Bandet kan ju inte skryta med att inneha musikalisk originalitet - de har däremot en förmåga att inkapsla den allra skönaste känslan i nitar-skrev-och-skrik metalen á la tidig JUDAS PRIEST. Där är de kungar.

De framförde Dusk 'til Dawn som på skiva. Den var skitgrym och jag blev riktigt uppspelt. Kanske berodde det på all eld som sprutades, de tilltalande herrarna på scen eller nostalgiruset kvintetten alstrar så naturligt. Tydligt var i alla fall att bandet hade en stadig fanbase i publiken. Förutom den förmedlade ömheten bandet och publiken sinsemellan, spirade också kärleken mellan musikerna på scen.

Dessutom hände det bästa som antagligen kan hända på en BULLET-konsert - Ett extranummer bestående av kronjuvelen Road King!

ELECTRIC WIZARD
Storbritanniens tyngsta band klev nonchalant upp på scen och stod mer eller mindre i samma formation längs hela konserten. ELECTRIC WIZARDs haschinrökta domedags metal hypnotiserade mer än bjöd på överraskningar. Jag hade svårt att urskilja låtarna från varann eftersom jag inte är så bevandrad i deras diskografi, men jag är rätt säker på att Dopethrone spelades. Hänsynslöst, mörkt och blytungt. Konserten avslutades med att basisten slog sin Rickenbacker i bitar mot scengolvet och även mot förstärkarna bakom, till festivalpersonalens förskräckelse.

Juninatten var kylig och fuktig så tältet ovanför sluttningen lockade med varma kläder, snask och chans till rekognosering inför morgondagen.

Vyn bakom campingen

När solen svepte över tälten på lördagsmorgonen har sällan en tältöppning visat en vackrare festivalcamping. Fåglarna kvittrade, solen började värma och långt nedanför sluttningen bjöd en bandare på JOURNEYs Don't Stop Believing.

SLINGBLADE

Festivalens andra dag började lyxigt med Växjörockarna THE SCAMS. En stund senare var det dags för SLINGBLADEs kaxiga rock- och metalhybrid. Bäst svängde Stockholmarnas Can't Get Enough som fick den nyvakna publiken att pulsera. Därefter var det Spanska SEVENTYSEVEN (77') som tog över stafettpinnen i sann AC/DC-anda. Det blev milt sagt svårt att stå still!



Solen stekte på campingen och Malmögänget jag smugit mig fast på bjöd på ypperligt sällskap. Under den ljusblå skyn samlades vi kring öl, vin, vita bönor i tomatsås och chips. Laddande inför lördagkvällens festivalutbud.


Text & foto: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/tyrolen
Länk: www.myspace.com/bulletsweden
Länk: www.myspace.com/electricwizarddorsetdoom
Länk: www.myspace.com/allthescams
Länk: www.myspace.com/slingblademetal
Länk: www.myspace.com/seventysevenrocks

Muskelrock 2010 - Del 1 av 3

I början av juni, just när solen stekte som hetast för första gången denna sommar, tog jag festivalprylarna och åkte till andra upplagan av Muskelrockfestivalen utanför Småländska Alvesta. Efter regionaltrafikens bristande hjälp teamade jag upp med andra förvirrade resenärer, som också visade sig vara Malmöbor. Tillsammans fann vi slutligen bussen som åker förbi Tyrolen. Som ur en dammig western gick vi sedan längs landsvägen i stekande hetta, med otymplig packning. Dock utan Ennio Morricone-soundtrack.

Mottagandet från Muskelrockpersonalen var motsatsen till regionaltrafikens kyliga service; ett glatt och trevligt välkomnande. Efter att ha dividerat om "rätta" campingläget hamnade vi högt uppe längs en mjuk sluttning, med hela festivalen framför våra tältöppningar.

Nästa prov på den småländska festivalens sköna stämning inträffade vid biljettbåset. En bockade av mig på listan, en annan trädde bandet om min handled, den tredje tryckte till metallringen och slutligen den fjärde, han klippte av stumpen på bandet.

Förbi Tyrolens entré fanns försäljning av skivor, kläder och accessoarer på ena sidan och en lång inbjudande gräsmatta längs den motsatta. Efter att ha småprovat de andra hakens utbud blev det ändå köket under Tyrolens tak som fick stå värd under de båda dagarna. Och jag höll mig lojal till kycklingspetten, de stekta potatisarna och salladen. Frukost, lunch och kvällsmat - perfekt med en kall öl till!

Ännu en charmig Muskelrockföreteelse var att musikerna också avnjöt festivalen bland oss övriga besökare. Efter många nyfikna blickar på den långhåriga uppenbarelsen med tatuerat ansikte kom så Aha-upplevelsen på fredagsnatten då ELECTRIC WIZARD drog igång och den intressanta herrn lät fingrarna dansa längs basen.

BRUTUS
Efter att ha följt BRUTUS genom demo såväl som debutalbum slog hjärtat givetvis några extraslag stunden innan de gick upp på scen. Mina förväntningar var
nog större än jag vågade erkänna för mig själv - tänk om jag skulle bli besviken!

De rev av Hypnotise och Tyrolens trätäckta dansbana började sakta fyllas av nyss sollapande festivalbesökare. Tätt följd av Solution kändes starten helt rätt tillsammans med bandets prov på eld och spelglädje. Draget i BRUTUS framträdande gjorde deras inspelade material rättvisa.

Sångaren Jockes vilda energi och gitarrernas tafatt tillsammans med basen och trummornas tunga axlande gjorde det svårt att inte bli tårögd! Dängorna framfördes till energin av publikens rörelser och några låtar fick applåder som inte verkade vilja ge sig. Själv dansade jag mig genomblöt till Hey Mama och Feel Free.

Tänka sig att ett band som låter så levande och frigjort på skiva har förmågan att vara än mer spännande live!




Text & foto: Banesa Martinez

Länk: www.myspace.com/tyrolen

Länk: www.myspace.com/brutusband

ABRAMIS BRAMA - Bodoni, Malmö den 23 april ****

Ulf Torkelsson, ABRAMIS BRAMA

Bodoni bjöd på fredagen in till en kväll med de svenska gungkungarna ABRAMIS BRAMA. DJ Painkiller levererade sina favoriter och temperaturen steg med varje ny besökare. Först upp på scen var SKÅNSKA MORD med en tung hårdrock som delade många variabler med huvudbandet. Men även om likheterna var många lyckades de ändå vara minnesvärda. Framförallt sångarens sköna munspeleri.

SKÅNSKA MORD

ABRAMIS BRAMA öppnade med Långsamt (ett troll i din hjärna) från senaste given "Smakar Söndag" och kvällen kändes redan lyckad. De höll glöden tänd med efterföljande dängan Kylan kommer inifrån. Jag blev glatt överraskad av att de var så pass samspelta och samtidigt röjde loss. Publiken engagerade sig helhjärtat och som tack gav bandet oss ingen chans till ånger. Det osade spellust, svett och kärlek.


Sista Morgonljuset var en av kvällens många höjdpunkter. Mannen med rösten, Ulf Torkelsson, tog fullt kommando medan de röda och gröna spotlightsen influerade färgen i hans vita kostym. Med ett fast tag om antingen koklockan eller tamburinen rörde han sig på den knappa ytan, taktfast och bestämd. Men det var just den knappa ytan som satte käppar i hjulet för bandet som såg ut att ha det lite trångt.


Scennärvaron hos stockholmstalangerna var suverän och gitarristen iklädd bandana såg verkligen ut att njuta av musicerandet. När äntligen Säljer din själ presenterades gjordes det explosivt, passionerat och tillsammans med publikens sång. Precis som skivan "Live!" skvallrar om tog ABRAMIS BRAMA över scenen med självklarhet och entusiasm!

Text & foto: Banesa Martinez
Länk: http://www.myspace.com/abramisbrama

Länk: www.myspace.com/skanskamordmusic

Inför festivalsommaren: Intervju med DRAGONTEARS' Lorenzo Woodrose - Roskilde festivalen 2009

BABY WOODROSE, ON TRIAL, THE FREEKS och nu senast DRAGONTEARS. Frontmannen Lorenzo Woodrose har fullt upp med att tillfredsställa sitt behov av musikaliskt utlopp. Efter lite osäkert pusslande med tider och platser får ROCKHARDER till slut den efterlängtade intervjun någon gång runt kl 12 på söndagen i mediabyn. I ett rofyllt och genomtänkt manér svarar han på frågorna. Det märks ens inte att han hållit igång sedan nattens show och inte sovit en blund.

How do you feel about playing at the Roskilde festival?
It’s a great experience! Being the biggest forum for a band in Denmark with a wide, pure audience that is interested in music. Like when BABY WOODROSE played at Roskilde for the first time, it really made a difference. It’s a little like lottery, with the right vibe and timing it can turn out to be a truly great experience.
The thing is that since there is so much music, it can get difficult to keep the audience throughout the whole concert. I really enjoyed the whole festival when I was younger, since there is so much music to discover in a place like this.

What did you think about the show last night?
Great, even though we had some technical problems. We had to manage without the organ and lightshow. Thereto, we only had one hour for preparations. Our lightshow may be cheaper than OASIS’ and JENNY WILSON’s, but it is better.

What is it that makes DRAGONTEARS stand out musically?
Its because of a certain amount of spontaneity. Most bands stick to their formula, DRAGONTEARS are different. With us its more about freedom and keeping the music alive. We try not to plan everything, the result becomes more fresh that way.

Which is DRAGONTEARS musical vision or mission?
DRAGONTEARS is a Psych-project featuring those that are interested in the bands concept. Right now we don’t have anything planned for the band. Our vision was to create something different - an open forum to play the music we wanted to make. To create a space for ideas that surface in the studio, or in life. That is satisfying! A little bit more free, a little more fun.

If one would like to tip about your music, which song would best represent DRAGONTEARS?

Good question. That is hard to say. Most songs have developed inside the studio, we offer a varied musical range. Between space rock - folk - electronic. Like with the covers last night (bl.a BOB DYLAND's Masters of War). Hard to pick one.

Text & foto: Banesa Martinez
URL: www.myspace.com/dragontears2000