Muskelrock 2010 - Del 3 av 3

ASTEROID
Örebrodiamanten ASTEROID stod värd för lördagens mest efterlängtande framträdande. Efter att ha släppt ett hejdundrandes solitt andra album var det kul att se dem svinga sin hårda rock i dagsljuset. Svettiga och glada fick trion publiken att svänga med. Bäst var Edge som presenterades lika dynamiskt och kraftfullt som den borde göras.

Jag krockade in i BRUTUS ryggrad, Knut-Ole (trummor) och Christian (bas), efter ASTEROID-konserten. Nånstans mellan öl, gapskratt och prat om BRUTUS karaktär i skiva kontra live hamnade vi ute på festivalområdet. En långhårig ung hårdrockare kom fram och tackade för gårdagens framträdande med en mängd superlativ. När han väl började ta sina stapplande alkoholrusiga steg mot festivalområdet upptäckte Knut-Ole killens oknutna sko och gjorde honom uppmärksam om det. Killen sa -Äsch, varpå Knut-Ole erbjöd sin assistans. Han böjde sig ner och knöt tålmodigt ihop snörena. Att snörningen gjordes i tjusig norsk pedagogisk ton som sa "- Den här lilla kaninen hoppar in i det här lilla hålet..." gjorde ju upplevelsen desto härligare.

HORISONT
På inrådan av BRUTUS-Christian gick jag sedan på HORISONT - och vilken överraskning jag fick!
Femmannakolossen gav ett fokuserat intryck, bjöd på bra party-drag ifrån scenen och tycktes inte sakna en enda droppe dedikation, kraft eller sväng. Publiken visade sin tacksamhet med hängiven dans och sång. När HORISONT därefter bjöd på koklocksdelux med Just Ain't Right kändes det som att taket på Tyrolen skulle lyfta!


Festivalens besökare kunde delas in i två stilar. De som annammat 80-talets hårdrocksilhuett med sneakers, jeans/spandex, bandanas och slitna bandtröjor. Och de som föredrog utställda jeans, rökiga pilotbrillor och retro á la 70-tal. Vackert var det i alla fall!
Förutom Rockharder-redaktionens egna snyggingar Lisa Bünger (THE BABOON SHOW) och Mats Rydström (BACKDRAFT), får dessa festivalbesökare, Lori och Ingemar, representera festivalen i både musiksmak och klädsmak.

Anledningen till att Muskelrockbesökare tycks rekommendera denna ack så unga festival kan egentligen summeras med uttrycket "Mycket god service". Festivalen har nischat in sig och låtit det genomsyra festivalupplevelsen fullt ut. Musikutbudet, försäljningen (skivor, kläder, krimskrams etc.), rekreationsstånden (skjuta luftgevär!) och personalen gav i sin helhet en slående känsla av samhörighet.


Att Muskelrock enbart "bokar band som ingen annan festival vill boka" är väl sanningen, med viss modifikation. Ja, de bokar band som inte riktigt utmärker sig i den kommersiella fåran. Och ja, de flesta festivaler försöker boka band som ger störst pengarullning - vilket brukar utesluta diverse nostalgitrippar och band som inte platsar i en genrebeskrivning. Däremot passar festivalen alla de som grävt sig en bit nedanför musikindustrins tunna fasad. Det är här Muskelrock kommer in och räddar sommaren.

Muskelrock 2011 är helt enkelt ett måste - ses där!




Text & foto: Banesa Martinez

Länk: www.myspace.com/tyrolen
Länk: www.myspace.com/asteroidband
Länk: www.myspace.com/horisont

Muskelrock 2010 - Del 2 av 3

BULLET
Bandet kan ju inte skryta med att inneha musikalisk originalitet - de har däremot en förmåga att inkapsla den allra skönaste känslan i nitar-skrev-och-skrik metalen á la tidig JUDAS PRIEST. Där är de kungar.

De framförde Dusk 'til Dawn som på skiva. Den var skitgrym och jag blev riktigt uppspelt. Kanske berodde det på all eld som sprutades, de tilltalande herrarna på scen eller nostalgiruset kvintetten alstrar så naturligt. Tydligt var i alla fall att bandet hade en stadig fanbase i publiken. Förutom den förmedlade ömheten bandet och publiken sinsemellan, spirade också kärleken mellan musikerna på scen.

Dessutom hände det bästa som antagligen kan hända på en BULLET-konsert - Ett extranummer bestående av kronjuvelen Road King!

ELECTRIC WIZARD
Storbritanniens tyngsta band klev nonchalant upp på scen och stod mer eller mindre i samma formation längs hela konserten. ELECTRIC WIZARDs haschinrökta domedags metal hypnotiserade mer än bjöd på överraskningar. Jag hade svårt att urskilja låtarna från varann eftersom jag inte är så bevandrad i deras diskografi, men jag är rätt säker på att Dopethrone spelades. Hänsynslöst, mörkt och blytungt. Konserten avslutades med att basisten slog sin Rickenbacker i bitar mot scengolvet och även mot förstärkarna bakom, till festivalpersonalens förskräckelse.

Juninatten var kylig och fuktig så tältet ovanför sluttningen lockade med varma kläder, snask och chans till rekognosering inför morgondagen.

Vyn bakom campingen

När solen svepte över tälten på lördagsmorgonen har sällan en tältöppning visat en vackrare festivalcamping. Fåglarna kvittrade, solen började värma och långt nedanför sluttningen bjöd en bandare på JOURNEYs Don't Stop Believing.

SLINGBLADE

Festivalens andra dag började lyxigt med Växjörockarna THE SCAMS. En stund senare var det dags för SLINGBLADEs kaxiga rock- och metalhybrid. Bäst svängde Stockholmarnas Can't Get Enough som fick den nyvakna publiken att pulsera. Därefter var det Spanska SEVENTYSEVEN (77') som tog över stafettpinnen i sann AC/DC-anda. Det blev milt sagt svårt att stå still!



Solen stekte på campingen och Malmögänget jag smugit mig fast på bjöd på ypperligt sällskap. Under den ljusblå skyn samlades vi kring öl, vin, vita bönor i tomatsås och chips. Laddande inför lördagkvällens festivalutbud.


Text & foto: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/tyrolen
Länk: www.myspace.com/bulletsweden
Länk: www.myspace.com/electricwizarddorsetdoom
Länk: www.myspace.com/allthescams
Länk: www.myspace.com/slingblademetal
Länk: www.myspace.com/seventysevenrocks

Muskelrock 2010 - Del 1 av 3

I början av juni, just när solen stekte som hetast för första gången denna sommar, tog jag festivalprylarna och åkte till andra upplagan av Muskelrockfestivalen utanför Småländska Alvesta. Efter regionaltrafikens bristande hjälp teamade jag upp med andra förvirrade resenärer, som också visade sig vara Malmöbor. Tillsammans fann vi slutligen bussen som åker förbi Tyrolen. Som ur en dammig western gick vi sedan längs landsvägen i stekande hetta, med otymplig packning. Dock utan Ennio Morricone-soundtrack.

Mottagandet från Muskelrockpersonalen var motsatsen till regionaltrafikens kyliga service; ett glatt och trevligt välkomnande. Efter att ha dividerat om "rätta" campingläget hamnade vi högt uppe längs en mjuk sluttning, med hela festivalen framför våra tältöppningar.

Nästa prov på den småländska festivalens sköna stämning inträffade vid biljettbåset. En bockade av mig på listan, en annan trädde bandet om min handled, den tredje tryckte till metallringen och slutligen den fjärde, han klippte av stumpen på bandet.

Förbi Tyrolens entré fanns försäljning av skivor, kläder och accessoarer på ena sidan och en lång inbjudande gräsmatta längs den motsatta. Efter att ha småprovat de andra hakens utbud blev det ändå köket under Tyrolens tak som fick stå värd under de båda dagarna. Och jag höll mig lojal till kycklingspetten, de stekta potatisarna och salladen. Frukost, lunch och kvällsmat - perfekt med en kall öl till!

Ännu en charmig Muskelrockföreteelse var att musikerna också avnjöt festivalen bland oss övriga besökare. Efter många nyfikna blickar på den långhåriga uppenbarelsen med tatuerat ansikte kom så Aha-upplevelsen på fredagsnatten då ELECTRIC WIZARD drog igång och den intressanta herrn lät fingrarna dansa längs basen.

BRUTUS
Efter att ha följt BRUTUS genom demo såväl som debutalbum slog hjärtat givetvis några extraslag stunden innan de gick upp på scen. Mina förväntningar var
nog större än jag vågade erkänna för mig själv - tänk om jag skulle bli besviken!

De rev av Hypnotise och Tyrolens trätäckta dansbana började sakta fyllas av nyss sollapande festivalbesökare. Tätt följd av Solution kändes starten helt rätt tillsammans med bandets prov på eld och spelglädje. Draget i BRUTUS framträdande gjorde deras inspelade material rättvisa.

Sångaren Jockes vilda energi och gitarrernas tafatt tillsammans med basen och trummornas tunga axlande gjorde det svårt att inte bli tårögd! Dängorna framfördes till energin av publikens rörelser och några låtar fick applåder som inte verkade vilja ge sig. Själv dansade jag mig genomblöt till Hey Mama och Feel Free.

Tänka sig att ett band som låter så levande och frigjort på skiva har förmågan att vara än mer spännande live!




Text & foto: Banesa Martinez

Länk: www.myspace.com/tyrolen

Länk: www.myspace.com/brutusband