MASTODON är ett mångfacetterat band som lyckas blanda olika sorters metalstilar med hardcore, psykedelisk- och progressiv rock på ett skamlöst och nyfiket sätt.
En handfull låtar in i konserten hade publiken gjort sig hemmastadd och värmen började sprida sig av ett nästintill konstant headbangande i det kraftfulla upptempot. När det mitt under ett frenetiskt parti börjar ryka från sångaren och gitarristen Brent Hinds’ axlar och huvud fattade jag att denna kvarttett menade allvar. Hettan från Hinds’ kropp steg i den fuktiga luften – men i det röda skenet hade det mycket väl kunnat vara sceneriet från nya skivan ”Blood Mountain” som tornandes upp i bakgrunden.
Brann Dailor var härligt avslappnad med sitt slagverk där han lät åttaarmad trots sitt till synes lugna och kontrollerade manövrerande. Samma inlevelse fanns även hos bassisten, till lika sångaren och frontmannen, Troy Sanders som satsade hårt och inte drog sig för att släppa och kicka loss.
Kvällens tre sista låtar visade sig även vara de starkaste; de gick på som en ångvält med en energi som pressade skönt mot bröstet och störde min andning. MASTODON avslutade mäktigt med att demonstrera en finess för att skapa ett medryckande virrvarr av gitarrplockande för att sedan sluta abrupt.
Text: Banesa Martinez
Hemsida: http://www.mastodonrocks.com/
www.myspace.com/mastodon
En handfull låtar in i konserten hade publiken gjort sig hemmastadd och värmen började sprida sig av ett nästintill konstant headbangande i det kraftfulla upptempot. När det mitt under ett frenetiskt parti börjar ryka från sångaren och gitarristen Brent Hinds’ axlar och huvud fattade jag att denna kvarttett menade allvar. Hettan från Hinds’ kropp steg i den fuktiga luften – men i det röda skenet hade det mycket väl kunnat vara sceneriet från nya skivan ”Blood Mountain” som tornandes upp i bakgrunden.
Brann Dailor var härligt avslappnad med sitt slagverk där han lät åttaarmad trots sitt till synes lugna och kontrollerade manövrerande. Samma inlevelse fanns även hos bassisten, till lika sångaren och frontmannen, Troy Sanders som satsade hårt och inte drog sig för att släppa och kicka loss.
Kvällens tre sista låtar visade sig även vara de starkaste; de gick på som en ångvält med en energi som pressade skönt mot bröstet och störde min andning. MASTODON avslutade mäktigt med att demonstrera en finess för att skapa ett medryckande virrvarr av gitarrplockande för att sedan sluta abrupt.
Text: Banesa Martinez
Hemsida: http://www.mastodonrocks.com/
www.myspace.com/mastodon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar