THE BRIAN JONESTOWN MASSACRE- Roskilde Odeon 02:00 Fredag **

Efter att ha läst att THE BRIAN JONESTOWN MASSACRE var svinbra live skuttade jag nästan fram i den slaskiga leran fram till Odeon-tältet. När äntligen lördagen nådde sin kulmen skulle jag få se ett av de banden jag längtat mest efter att få uppleva live på Roskildefestivalen!

Bandet vars namn kommer ur massakern i Jonestown, Guyana, förknippas med THE ROLLING STONES i avseendet att de hyllar sin namne för hans musikaliska arv. Ett arv som inte bara omfattar deras beundran för den forna gitarristens talang i att hantera instrument utan även för att ha injicerat influenser från östländsk musik och kultur in i den västerländska rocken. Trots ett förvirrande antal bandmedlems byten är det amerikanska bandet inne på sitt andra årtionde av utvecklandet av sin psykedeliska indierock.

Men den hänryckande stämningen jag väntade mig uteblev helt! Främst på grund av den sinnessjukt höga volymen som gjorde att jag fick stå åtminstone 10 meter utanför tältkanten – visst ska det vara hög volym för att få den rätta inkapslande känslan, men detta var galet högt. Musiken kändes plottrigt framförd av de till synes ofokuserade musikanterna som inte fick det urskiljbara från musiken att låta så spektakulärt.


Betyg: ** (2 av 5)
Text: Banesa Martinez
Hemsida: brianjonestownmassacre.com
myspace.com/brianjonestownmassacre

Roky Erickson & The Explosives - Roskilde fredag

På festivalens första regnfria dag spelade Roky Erickson. Hans konserter under det senaste årtiondet har inte varit kul att läsa om. Han kunde köra samma låt flera gånger, blanda ihop texter och sjunga sluddrigt. Efter flera decennier av mental ohälsa så är den nu 60-åriga Roky tillbaka på banan igen. På själva spelningen såg Roky ut som en gullig hippiefarbror med sitt lockiga långa hår. Han verkar vara genuint glad över all uppmärksamhet och uppskattning han har fått för sin comeback.

The Explosives är ett tight kompband och Roky spelar själv gitarr och sången är starkare och klarare än jag vågat hoppats. De öppnar med ”Cold night for alligators” och i mitten av spelning drar Roky av ett intro och några solon. Ibland under konserten har han ögonkontakt med den andra gitarristen som nickar till när det är dags för övergångar. Sången svajar till lite ibland men det får man ta när han kör ”Two headed dog”, ”Bloody hammer” och avslutar med ”The wind and more”. Synd bara att han inte spelade ”Night of the vampire”.

Betyg: **** 4 av 5
Text och bild: Håkan Berg

Mastodon – Roskilde Arena Torsdag 5 juli 22:30 ****

MASTODON är ett mångfacetterat band som lyckas blanda olika sorters metalstilar med hardcore, psykedelisk- och progressiv rock på ett skamlöst och nyfiket sätt.

En handfull låtar in i konserten hade publiken gjort sig hemmastadd och värmen började sprida sig av ett nästintill konstant headbangande i det kraftfulla upptempot. När det mitt under ett frenetiskt parti börjar ryka från sångaren och gitarristen Brent Hinds’ axlar och huvud fattade jag att denna kvarttett menade allvar. Hettan från Hinds’ kropp steg i den fuktiga luften – men i det röda skenet hade det mycket väl kunnat vara sceneriet från nya skivan ”Blood Mountain” som tornandes upp i bakgrunden.

Brann Dailor var härligt avslappnad med sitt slagverk där han lät åttaarmad trots sitt till synes lugna och kontrollerade manövrerande. Samma inlevelse fanns även hos bassisten, till lika sångaren och frontmannen, Troy Sanders som satsade hårt och inte drog sig för att släppa och kicka loss.

Kvällens tre sista låtar visade sig även vara de starkaste; de gick på som en ångvält med en energi som pressade skönt mot bröstet och störde min andning. MASTODON avslutade mäktigt med att demonstrera en finess för att skapa ett medryckande virrvarr av gitarrplockande för att sedan sluta abrupt.

Text: Banesa Martinez
Hemsida: http://www.mastodonrocks.com/
www.myspace.com/mastodon