En konsert är som den bör när artisterna även kompletterar tonerna visuellt. Där man känner sig bekväm i scenspråket som i bästa fall blir en förlägning av musiken. Från rytmik till intensitet. Det var något Göteborgarna lyckades göra så naturligt den aftonen på Debaser. GRAVEYARD drog dessutom nog minst lika många retro rocktörstande som huvudbandet WITCH.
Kvartetten har haft stor genomslagskraft på musik communityt MySpace.com så inledande 'Blue Soul' var bekant. Bandet övertygade om sin rättmätiga plats på scen, främst i 'As the years go by, the hours bend' och 'Thin Line'. Liraren i centrum var basisten Rickard Edlund vars stämning och svajningar satte sig. Med samma styrka strålade Axel Sjöberg bakom sitt set. Som förtrollande dimma över en mörk sjö tedde sig framförandet av de månghövdade låtarna. Deras klassiska rock sög sig fast.
Kvartetten har haft stor genomslagskraft på musik communityt MySpace.com så inledande 'Blue Soul' var bekant. Bandet övertygade om sin rättmätiga plats på scen, främst i 'As the years go by, the hours bend' och 'Thin Line'. Liraren i centrum var basisten Rickard Edlund vars stämning och svajningar satte sig. Med samma styrka strålade Axel Sjöberg bakom sitt set. Som förtrollande dimma över en mörk sjö tedde sig framförandet av de månghövdade låtarna. Deras klassiska rock sög sig fast.
Nedanför den blå spotlighten hänförde Joakim Nilsson med sin fridsamma stämma i 'The Siren'. Bubblande fraser, mjuka bluesiga mellanspel och intensiv refräng. Det var inte konstigt att publiken såg salig ut.
Nionde och avslutande låten från aftonens förband var 'Evil Ways'. Eufori kan nog bäst beskriva det jag kände genom konserten. En känsla som höll sig närvarande flera dagar efter.
Betyg: ****
Text & foto: Banesa Martinez
Hemsida: www.myspace.com/graveyardsongs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar