Enmore Theatres rojalistiska inredning bjuder upp med artister som levererar ljummen akustik i afton.
Okända australiensiskan EMILY BARKER gör sitt bästa med att värma upp en sval skara indie- och alternativa musikfantaster. Däremot dränks hennes framförande i ett sorl av ointresse. För lite gitarr, för mycket röst samt det frekventa användandet av munspel gör att tankarna förs stundtals till DIXIE CHICKS.
JOSÈ GONZALEZ lyckas desto bättre, sittandes tämligen ensam, och belyst av en enda spotlight och i sällskap av tre kala tallar som backgrund. Mer vintermys än som behövs i Sydney denna gassande kväll. Trots att ”In Our Nature” sålt guld i landet är inte publiken helt med på noterna när låtar framförs från detta senaste alster. Däremot förstår man väl föregångaren ”Veneer’s” popularitet när de akustiska tonerna når åskådarna och får dem att jubla.
Balkongen ovanför är fullsatt till bristningsgränsen och folk bakom mig står på tå för att skymta scenen. Jag får svårt att frångå känslan att JOSÈs framförande förblir statiskt ikväll. Förvisso är det svårt att skapa dynamik med ett enda instrument. Medmusikanternas sporadiska hjälp på bongotrummor och maracas hjälper inte.
JOSÈs repertoar består främst av äldre låtar och klimax nås när den talangfulle gitarristens fingrar plöjer igenom den välkända covern Heartbeats. I de mer känsloladdade stycken Crosses, Abran och Down The Line berörs även jag.
JOSÈ GONZALEZ lyckas desto bättre, sittandes tämligen ensam, och belyst av en enda spotlight och i sällskap av tre kala tallar som backgrund. Mer vintermys än som behövs i Sydney denna gassande kväll. Trots att ”In Our Nature” sålt guld i landet är inte publiken helt med på noterna när låtar framförs från detta senaste alster. Däremot förstår man väl föregångaren ”Veneer’s” popularitet när de akustiska tonerna når åskådarna och får dem att jubla.
Balkongen ovanför är fullsatt till bristningsgränsen och folk bakom mig står på tå för att skymta scenen. Jag får svårt att frångå känslan att JOSÈs framförande förblir statiskt ikväll. Förvisso är det svårt att skapa dynamik med ett enda instrument. Medmusikanternas sporadiska hjälp på bongotrummor och maracas hjälper inte.
JOSÈs repertoar består främst av äldre låtar och klimax nås när den talangfulle gitarristens fingrar plöjer igenom den välkända covern Heartbeats. I de mer känsloladdade stycken Crosses, Abran och Down The Line berörs även jag.
Betyg: ***
Text: Tomasz Swiesciak 2008-01-02
Text: Tomasz Swiesciak 2008-01-02
Arena: Enmore Theatre 29 december, 2007, Sydney, NSW
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar